voro förlegade, artiklarna utan all aktualitet och hufvudsakligen läste man där öfversättningar om alla möjliga curiosa ur franska tidningar eller såsom det heter i en samtida visa:
O farfars son! Du börja då
Eländet redigera;
Le Globe du lyckligt hitta på,
han måste dig furnera.
Hela världen visste dessutom att Fanderseländet (såsom tidningen snart kallades) var en besoldad tidning, hvarför den heller aldrig nådde upp till mer än 200 prenumeranter. Man behöfver föröfrigt endast genomläsa Crusenstolpes eget försvar[1] för att finna, huru olämplig han var som ledare af en tidning. Han saknade beslutsamhet, rådighet och hade alls icke klart för sig, hvad hans ställning fordrade af honom. Ju sämre tidningen gick, desto mindre intresse visade också hofpartiet för densamma. Crusenstolpe insinuerar själf, att han af egna medel tillsatt för dess skötsel sjuttio tusen riksdaler, hvilket emellertid är en omöjlighet. Han har då troligen äfven inräknat sina spelskulder och ej billiga lefnadskostnader.
Säkert är, att Crusenstolpe kom på gäldstugan, och når presidenten i Svea hofrätt infordrade hans afskedsansökan, inlämnade Crusenstolpe densamma. Därigenom fick krachen större följder än säkerligen Brahe afsett, men Crusenstolpe hade nu alldeles tappat hufvudet, hans förbittring mot konungen och kamarillan kände inga gränser, och å sin sida var äfven konungen upprörd och biföll Crusenstolpes afskedsansökan, ehuru den icke längre var nödig, då konungen utlöst honom från gäldstugan.
Därmed hade han brutit med hofpartiet, och 1834 tillhörde han ånyo oppositionen å riddarhuset. Hans verksamhet där fick emellertid en bråd afslutning. Ett af hans yttranden afklipptes af landtmarskalkens klubba — han hade tillåtit sig att på svenska öfversätta ett af friherre Klingspor mot regeringen riktadt per fas et nefas med regeringens skälmstycken. Visserligen blef Crusenstolpe frikänd af den kommitté, som nedsattes för att granska hans yttrande, men han drog sig frivilligt tillbaka och deltog efter riksdagen 1834—1835 icke vidare i förhandlingarna.
- ↑ Ställningar och förhållanden, 4 brefvet.
