Sida:Jacobson Harald Hjärne 1922.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

58

Redan tidigt klagade en recensent över att det fanns för mycket »sounds» och för litet »things» i hans framställning, och många äro nog de läsare, som skrämts tillbaka av svårigheterna. Så långt ifrån att vara abstrakt torde dock Hjärnes framställningssätt, åtminstone där det nådde som högst, kunna sägas ha ägt en konkretion i egentligaste mening såsom få svenska historieskrivares. Uttryckssätten äro verkningsfulla, karakteristiska, fyndiga, ofta ironiskt tillspetsade, om också bevingade ord i Geijers stil icke äro så vanliga. Det är själva tankarna mera än verba formalia, som stanna i minnet efter läsningen av Hjärnes skrifter.