IV.
Hjärne som politiker.
DEN DJUPA känsla av sammanhanget mellan D historia och politik, som kännetecknade Hjärnes historiska åskådning, gjorde det naturligt, att han ägnade livligt intresse och djupgående studier åt samtidspolitiken. Liksom han lät sin historiska forskning befruktas av politikerns synpunkter, så var han i sin politiska gärning historikern, med de stora perspektiven och den genomträngande skarpblicken. Så framstod han såsom en i vårt politiska liv under de senare decennierna så gott som ensamstående gestalt, även här icke så mycket specialisten som den universelle politikern, idéspridaren och folkuppfostraren. Minst av allt var han partipolitiker; han gällde tidvis för liberal, tidvis för konservativ, han lät till och med själv etikettera sig på det ena eller andra sättet, men han svor aldrig på partiprogrammet och lät aldrig infånga sig helt i någon partifålla; hans åskådningar bröto eller gingo utöver partiernas skiljelinjer. Hjärnes håg och lynne lågo i hög grad för politiken. Han hade, särskilt i yngre år, det friska stridshumöret, som gav och tog emot hugg med samma glada mod,
