72
universitetet för att befrämja agitationen. Den av mötet antagna resolutionen innehöll en protest mot den revisionistiska agitationen och förordade en lösning med fredliga medel, med villighet till ömsesidiga eftergifter och med undvikande av onödiga anledningar till split och missämja.
Hjärnes uppträdande i denna kris hade medfört en fullständig brytning mellan honom och särskilt den akademiska högern i Uppsala och därjämte skaffat honom en plattform för liberal kandidatur vid 1896 års andrakammarval. Hjärne hade helt naturligt en stark längtan efter att komma in i det aktiva politiska livet, där han hoppades få tillfälle att på ett mera effektivt sätt verka för sina idéer. Han inlade också mycken energi och polemisk skärpa i valrörelsen men besegrades vid valet av sin konservative motståndare, professor Boëthius. Under de följande åren bidrogo flera omständigheter till att ytterligare skärpa hans frontställning åt höger. Då efter avslutandet av unionskommitténs arbete 1898 ett nytt »storsvenskt buller» höll på att uppstå, riktade Hjärne i en serie tidningsartiklar angrepp mot Alinska skolan för dess urgerande av Kieltraktaten såsom unionens rättsliga grundval, vilket innebar en sammanblandning av historisk och gällande rätt. Polemiken vidgades till en, delvis mycket personligt tillspetsad, anklagelse mot skolan för att även i sin akademiska undervis-
