bli stående såsom ett tecken såsom en Siegessäule för sedligheten!
Om det till exempel vore den lilla fröken Julie, som inte förstod sig på karlarne mera än en kattunge, så skulle hon pröfva sig!
Nej, det var inte meningen. Det var hög tid att göra ett slut på detta småstadslif.
Hon var sin egen herre och lät strax tjänsteflickan börja packa in kläderna, medan hon lät ateliern och de öfriga rummen stå orörda tilsvidare.
Det var blott en sak, som oroade henne, och det var afskedet från Krögers. Att skrifva ett bref och försvinna vore så ofantligt bekvämt. Men det skulle strax ställa henne i förbindelse med skandalen på balen, och den ville hon inte ha någonting att göra med. Alt var ju en följd af Julies tafatta försök att eröfra en ännu tafattare beundrare. I ett så oskickligt spel ville fru Steiner inte bli inblandad.
Därför infann hon sig utstyrd och glad och med den oskyldigaste min ett par dagar efter balen.
I salongen träffade hon endast Kröger, som mot vanligheten såg förlägen ut, och i detsamma kom tant Sofie in från köket på ett sådant sätt, att fru Steiner kände sig orolig.
— Lilla Julie har legat alt sedan balen, — sade tant Sofie och satte sig i soffan.
— Det gör mig ondt; jag skulle så gärna ha velat se henne.
— Julie vill inte se någon, inte ens er: det har hon uttryckligen sagt.
