12
snart att ingenting här var så fint och dyrt; men åt den smala bigatan funnos tre fönster, som visserligen voro tämligen dammiga, men fulla af allehanda varor, ända ner till tjära och tågvärk.
Dessa två grannbutiker drogo Törris till sig hela dagen, tils han slutligen märkte att han var förfärligt hungrig. Hos en bagare köpte han ett hvetebröd och en sirapskaka, och njöt af dem såsom af de första delikatesser han smakade i staden.
Styrkt och med förnyad ifver fortsatte han sin vandring. Han ville strax förtjäna någonting, men med hvad skulle han börja? Guldsmedens och urmakarens fönster frestade honom mycket. Där var guldet äkta och lysande.
Men medan han stod och såg på en arbetare, som satt alldeles invid fönstret med ett förstoringsglas för ögat och letade bland några små skrufvar och stift på ett papper, klarnade det plötsligt för Törres att detta icke var för honom. Det var långt ifrån guld, fastän fönstren voro fulla af guldsaker.
Att sitta tyst och stilla och arbeta på det sättet från morgon till kväll, — nej, då vore jag bra dum, — tänkte Törres och skrattade för sig själf. Då hade han lika gärna kunnat stanna hemma och rota i jorden.
Nu hade han det klart för sig att där det fans mest folk där ville han vara. Och han ville icke sitta och hänga öfver ett arbete, utan han ville vara med där de sålde, se penningarne komma upp ur fickorna och kasta dem ner i en låda, så att det klingade.
