176
Törres Wold var nu en rik man utan annan känsla för andra människor än den att de voro svagare än han. Nu såg han också vida bättre ut än i sin första ungdom. Fräknarna hade försvunnit, och det röda skägget var omsorgsfullt klipt i spets. Hans snabba, skarpa blick gaf honom ett distingeradt utseende, och af bonden återstodo endast få spår.
Han utförde nu Krögers gamla plan, i det han öppnade en hög hvälfd dörr emellan de båda butikerna; fru Knudsens privatrum användes till kontor och han själf bosatte sig i de Brandtska gemaken.
Det föresväfvade honom ständigt någonting liknande de stora magasinerna i Paris, som han icke hade sett. Men han kunde reda sig det förutan, ty han hade altsammans klart för sig, så som det passade för hans stad.
Redan tidigt på våren kunde han öppna sin butik, och hela staden skyndade dit.
Det var detsamma som han hade utfört i liten skala, då han och fröken Thorsen på en natt förvandlade fru Knudsens butik. Hon hade också vid detta tillfälle varit honom behjälplig.
Nu satt hon vid centralkassan bakom ett fint galler, likasom en sällsynt fågel i gyllene bur. Hon smålog diskret och såg upp med sina blida ögon, och nickade emellanåt åt sin lille man, som också hade en inbringande plats såsom förste bokhållare. Och hemma hade hon en präktig liten gosse, öfver hvars vagga staden sade lika många kvickheter som det fans röda hårstrån på hans lilla hufvud.
