178
Utan hans namn var den bästa affär säker på undergång. Om någon hade förnärmat honom, kunde han lika gärna strax gå till byfogden med sina böcker.
Då han därför inom några år hade uttömt alt, som kände sugas ut ur staden, då han hade begagnat sig af alla förmåner, hittade han på att han nu, då han var öfver trettio år, också borde bli stortingsman.
Det var sed i staden att den som blef rik, gjorde en liten tripp i stortinget.
Åt högerpartiet sade han ingenting, men hans vän prästen blinkade menande med ögonen, då han rekommenderade honom. Åt vänstern sade han att han var en själfständig karl, en self-made man, utgången ur folkets djupa led, med mera dylikt, som de funno förträffligt. Han var dessutom en man utan farlig bildning, och därtill en rik man, som gick i kyrkan.
Endast „Arbetarenes ring“ ville icke välja honom. De hade Simon Varhoug till ordförande, och han varnade mot Törres Wold. Men då gick Törres en dag ner i sjöboden och sade så att flere hörde det: „Du, Simon, som är socialist. . . .“
Förfärad började den kloke Simon protestera, men det blef kändt i staden; det stod till och med i en tidning att „starka socialistiska stömningar gjorde sig gällande inom „Arbetarenes ring“; och då Simon Varhoug helt upprörd kom till ett möte för att rentvå sig och sina kamrater från dessa gräsliga beskyllningar, måste hans vän och kamrat Halvor Röidevaag meddela honom att hvar enda föreningsmedlem hade strukit ut sig ur
