dammet lade sig öfver ljuskronor och gamla mörka mahognymöbler, tils frun för ett par år sedan dog och blef begrafven under stort deltagande, såsom en ovanligt framstående kvinna i församlingen.
Deras enda barn Julie var vid moderns död en fullvuxen flicka, blek och fin med rödaktigt hår. Hon hade alltid känt sig mest dragen till modern, hvars bekymmer och religiösa surmulenhet öfverensstämde med den tråkiga skolan, den unga flickans betrykta sinnesstämning under konfirmationstiden och den fysiska utvecklingens obehag.
Men senare såg det ut såsom om faderns natur alt mera hade utvecklats inom henne. Hon kom hem från en pension i utlandet såsom en lefnadsglad och modig ung dam, till stor sorg för hennes mors många väninnor, som alltid hade haft så godt hopp om den tvära lilla Julie, som så tidigt blef allvarlig.
Därtill kom att Julie fick en väninna i en ung fru, som hade flyttat till staden, en väninna, som genast skilde Julie från de bekymrade damerna.
Fru Steiner hade, då hon var helt ung, gift sig med en grosshandlare i Christiania, men då hon strax kom under fund med att hennes man viste besked om saker, som hon icke hade riktigt reda på, så förstod hon att hon var bedragen och beslöt att uppoffra sig för att hämnas den kränkta kvinligheten, så att åtminstone en man skulle bli straffad för männens osedlighet.
Efter ett helt års ifriga ansträngningar dref hon sin man så långt, att hon med lätthet erhöll skilsmässa, och nu lefde hon, med ett rikligt un-
