Sida:Jane Eyre (sv).djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
102
jane eyre.

omfattande). »Svar härpå torde adresseras till J. E. och inlemnas på postkontoret i Lowton.»

Detta vigtiga dokument hade jag hela dagen inläst i min byrå. Sedan théet var drucket, bad jag den nya förestånderskan om tillåtelse att få gå till Lowton för att uträtta några små kommissioner åt mig och ett par af de andra lärarinnorna. Tillåtelsen var lätt utverkad, och jag begaf mig åstad. Det var en promenad på ungefär två mil, och aftonen var fuktig; men dagarna voro ännu långa. Jag var inne i några bodar, inlemnade brefvet på postkontoret och kom hem tillbaka under hällregn alldeles genomvåt, men med gladt och lifvadt mod.

Följande vecka föreföll mig ovanligt lång, men ändtligen tog äfven den ett slut, liksom allt annat jordiskt, och ännu en gång, på aftonen af en vacker höstdag, begaf jag mig till fots på väg till Lowton. Denna väg var särdeles vacker och pittoresk; den följde bäcken genom dalens vackraste krökningar. Men denna dag tänkte jag mera de bref, som möjligtvis väntade mig i den lilla köpingen, dit jag styrde min kosa, än på traktens skönhet.

Mitt skenbara ärende denna gång var att låta taga mått af mig till ett par skor, hvilket jag således uträttade först, och när det var gjordt, gick jag tvärt öfver den tysta och folktomma gatan från skomakarens bod in på postkontoret. Det sköttes af ett gammalt fruntimmer med glasögon på näsan och svarta halfhandskar på händerna.

»Fins här några bref till J. E.?» frågade jag.

Hon betraktade mig en stund forskande och öppnade derefter en låda, bland hvars innehåll hon fumligt letade så länge, att hoppet började öfvergifva mig. Slutligen, sedan hon mer än fem minuter hållit en liten biljett framför glasögonen, räckte hon mig den öfver disken och beledsagade denna handling med ännu en annan misstänksam och forskande blick. Brefvet var adresseradt till J. E.

»Fins det inte mer än ett? frågade jag.

»Nej, här finnes inga flera,» sade hon. Jag stoppade således ned det i min ficka och återvände hem; jag kunde icke genast öpppna och läsa det, ty ordningsreglerna förbundo mig att vara tillbaka klockan åtta, och klockan var redan half åtta.