Sida:Jane Eyre (sv).djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
103
jane eyre.

Vid min hemkomst hade jag åtskilligt att syssla med. Jag måste vara i skolsalen under den återstående lästimmen; sedan var det min tur att hålla bön och se till att eleverna riktigt kommo i säng, hvarefter jag åt qvällsvard med de andra lärarinnorna. Ännu sedan vi skilts åt för att gå till hvila, hade jag miss Gryce fortfarande till mitt sällskap! Vi hade blott en helt liten bit ljus i ljusstaken, och jag fruktade högligen, att hon skulle prata till dess det brunnit ut. Lyckligtvis hade det grundliga mål, som hon ätit till qvälln, en sömngifvande verkan; hon snarkade redan innan jag slutat kläda af mig. Ännu återstod en bit af ljuset; jag tog fram mitt bref, i sigillet stod initialbokstafven F. Jag bröt det. Innehållet var kort.

»Om J. E., som sistlidna torsdag annonserade i grefskapets tidning, besitter de omnämda kunskaperna, och om hon är i tillfälle att gifva tillfredsställande betyg öfver dem och sin karakter, kan hon erhålla plats i en familj, hvarest hon får blott en elev att undervisa, en lika flicka, som ännu icke fyllt tio år, och hvarest hennes lön blir trettio pund om året. J. E. torde sända de begärda betygen äfvensom sitt namn och sin adress till mrs Fairfax på Thornfield, nära Millcote i grefskapet ....»

Jag betraktade skrifvelsen länge och noga; stilen var gammalmodig och skrifven af en darrande hand, helt säkert af ett äldre fruntimmer. Denna omständighet gladde mig; ty en hemlig fruktan hade börjat oroa mig, att jag, genom att på detta sätt handla på egen hand, skulle löpa fara att råka i någon förlägenhet, och framför allt önskade jag, att resultatet af mina bemödanden måtte blifva aktningsvärdt, passande, efter alla konvenansens regler. Detta var såledet en lofvande början. Mrs Fairfax! Jag förestälde mig henne helt och hållet svartklädd; något stel kankända, men ej frånstötande, ett mönster för en äldre respektabel engelska. — Thornfield! detta var otvifvelaktigt namnet på hennes egendom, ett vackert och ordentligt ställe, derom var jag säker, ehuru jag icke rätt klart kunde tänka mig det. Och Millcote i grefskapet — ! Jag letade i mitt minne på Englands karta; ja, der såg jag både grefskapet och staden. Millcote låg sjuttio mil närmare till London, än det aflägna ställe, der jag nu vistades; detta var ju alltid något rekommenderande. Jag längtade att komma dit