tankar; jag var nöjd att ändtligen vara så nära målet för min resa, och då jag lutade mig tillbaka i den beqväma, ehuru icke så särdeles eleganta vagnen, kände jag mig rätt väl till mods.
»Förmodligen,» tänkte jag, »är inte mrs Fairfax, att döma af kuskens och vagnens simpla utseende, någon person som är fallen för ståt och prål. Så mycket bättre! Blott en gång i mitt lif har jag lefvat ibland fint folk, och då var jag mycket olycklig. Jag kan just undra, om hon lefver ensam med den der lilla flickan; om så är och om hon något så när är hygglig och vänlig mot mig, så skall jag komma bra öfverens med henne. Jag skall försöka göra mitt bästa; skada blott, att ens bemödanden i den vägen så ofta lönas med otack. Vid Lowood fattade jag äfven denna föresats och höll den och lyckades också att der göra mig omtyckt; men hos mrs Reed deremot mins jag, att alla mina bemödanden blefvo bemötta med förakt och hån. Gud gifve att inte mrs Fairfax måtte bli för mig en annan mrs Reed! Men om så skulle hända, är jag inte bunden att stanna hos henne, och i värsta fall kan jag väl annonsera om igen. Jag undrar huru långt vi hunnit nu.»
Jag släppte ned fönstret och såg utåt. Millcote låg bakom oss. Att döma af den mängd ljus som syntes genom mörkret, tycktes det vara en stad af ansenlig storlek, mycket större än Lowton. Vi foro nu, efter hvad jag kunde tycka, på ett slags hed; men bygnader lågo likväl kringspridda öfverallt i trakten. Jag märkte att vi voro i en trakt helt och hållet olika mot Lowood, mera folkrik, men mindre pittoresk, mera liflig, men mindre romantisk.
Vägarna voro djupa, natten var dimmig och mörk; hästarna gingo fot om fot, och jag tror nästan att ej blott en och en half timme, utan två timmar hade förflutit, då kusken slutligen vände sig om och sade:
»Nu ha vi inte så långt qvar till Thornfield.»
Åter såg jag ut; vi foro förbi en kyrka, hvars låga, breda torn aftecknade sig mot himlen, och ett qvartslag ljöd just nu från tornuret. Vid foten af en kulle såg jag äfven flera ljus skymta på afstånd genom mörkret, hvilket tycktes antyda närheten af någon by. Omkring tio minuter derefter steg kusken af och öppnade ett par grindar, hvilka
