Sida:Jane Eyre (sv).djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
141
jane eyre.

TRETTONDE KAPITLET.


Det tyckes som om mr Rochester efter läkarens föreskrift hade gått tidigt till sängs denna qväll; ej heller steg han tidigt upp följande morgon. När han kom ned, blef han genast upptagen af affärer; hans inspektor och några af hans underhafvande hade kommit och väntade att få tala med honom.

Adèle och jag måste nu utrymma biblioteket, som dagligen skulle komma att behöfvas till mottagningsrum för dem som sökte mr Rochester. Ett rum i öfre våningen blef uppeldadt; jag lät föra våra böcker dit, och det dröjde ej länge innan vårt blifvande arbetsrum var fullkomligt i ordning. Under loppet af förmiddagen märkte jag tydligt att Thornfield Hall var förvandladt; ej längre rådde der nu denna graflika tystnad, ej en enda timme gick förbi, utan att jag hörde portklappens eller ringklockans ljud. Oupphörligt ljödo steg i förstugan, och nya röster hördes öfverallt. Thornfield egde nu ett samband med den yttre verlden, det egde en husbonde, och jag för min del tyckte mycket mera om detta nya förhållande.

Denna dag var Adèle icke särdeles läraktig; hon kunde omöjligt sitta stilla vid sitt arbete, utan än sprang hon ut i förstugan och lutade sig öfver balustraden kring trappan, för att se om hon möjligtvis kunde upptäcka en skymt af mr Rochester, än uppfann hon tusen förevändningar för att få springa ned i den nedre våningen, i akt och mening att, såsom jag genast misstänkte, göra ett litet besök i biblioteket, hvarest hon tvifvelsutan ej var efterlängtad; och då jag slutligen blef litet ond och tillsade henne att sitta stilla, pratade hon oupphörligt om sin »ami, monsieur Edouard Fairfax de Rochester», såsom hon kallade honom (jag hade icke förut hört hans förnamn), och syselsatte sig med att gissa, hvilka presenter han kunde ha fört med sig åt henne; ty föregående afton, menade hon, hade han gifvit en och annan vink om att när hans saker kommo från Millcote, skulle deribland finnas en liten låda, hvars innehåll torde intressera henne.

»Et cela doit signijier», sade hon, »qu’il y aura là dedans un cadeau pour moi, et peutêtre pour vous aussi,