Sida:Jane Eyre (sv).djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
154
jane eyre.

så särdeles eftergifvande och försonlig, och så bröt han med sin familj och har nu under många år fört ett oroligt och kringirrande lif. Ja, jag tror knapt att han fjorton dagar å rad bott på Thornfield, sedan han efter sin bror, som afled utan att lemna något testamente efter sig, kommit i besittning af egendomen; och för öfrigt kan man just inte undra på att han skyr det gamla huset.»

»Hvarföre skulle han sky det?»

»Han tycker väl att det är ensligt och dystert.»

Svaret var undvikande; jag skulle gerna velat ha ett tydligare; men mrs Fairfax antingen kunde icke eller ville icke gifva mig en närmare förklaring öfver ursprunget och beskaffenheten af mr Rochesters pröfningar. Hon försäkrade att detta var en hemlighet äfven för henne sjelf, och att det hon visste till största delen härledde sig från gissningar. I alla händelser syntes det att hon önskade att jag lemnade detta ämne, hvilket jag också derföre genast gjorde.




FJORTONDE KAPITLET.


Under flera derpå följande dagar såg jag endast någon gång en skymt af mr Rochester. På morgnarna tycktes han vara mycket upptagen af affärer, och på eftermiddagarna kommo herrar från Millcote eller kringliggande trakten på besök och stannade ofta qvar till middag hos honom. Då hans vrickning var så pass botad att han kunde sitta till häst, red han ofta ut, förmodligen för att återgälda de nyssnämda besöken, efter som han vanligtvis icke kom tillbaka förr än sent på qvällen.

Under denna tid blef sjelfva Adèle sällan efterskickad, och mitt hela umgänge med honom inskränkte sig till ett tillfälligt sammanträffande i förstugan, i trapporna, eller i galleriet: vid hvilka tillfällen han stundom kunde gå förbi mig med en hög och kall min, i det han på sin höjd med en nick eller en likgiltig blick visade att han såg mig, men stundom åter helsa högst artigt och le emot mig med intagande vänlighet. Dessa vexlingar i hans lynne och uppförande sårade mig emellertid icke på minsta sätt, emedan jag insåg att jag icke hade någon del i dessa förändringar,