Hoppa till innehållet

Sida:Jane Eyre (sv).djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
159
jane eyre.

jag har likväl ett samvete;» och han pekade på de organer, som sägas uttrycka denna egenskap, och hvilka, lyckligtvis för honom, voro ganska betydliga och gåfvo en ansenlig bredd åt öfra delen af hans hufvud: »och dessutom har jag en slags sträf godhjertenhet. Vid edra år var jag en temligen känslofull passagerare, särdeles praktisk för värnlösa, fattiga och olyckliga; men ödet har sedan dess behandlat mig temligen omildt och till och med slagit mig med sina knytnäfvar, så att jag nu smickrar mig med att vara hård och fast som en kautschuksboll; likväl genomtränglig genom en eller annan spricka och med en känslig punkt i midten af massan. Det fins derföre måhända ännu något hopp, eller hur?»

»Hopp om hvad, sir?»

»Om min slutliga förvandling från kautschuk till kött och blod igen?»

»Han har bestämdt druckit för mycket vin», tänkte jag för mig sjelf och visste dessutom icke hvad svar jag skulle gifva på hans besynnerliga fråga: huru skulle jag också kunnat säga huruvida han var i stånd att förändra sig eller icke?

»Ni ser helt förlägen ut, miss Eyre, och fastän ni inte som fruntimmer är stort vackrare än jag som karl så klär er dock en sådan min; dessutom är den för mig särdeles nyttig och angenäm, emedan den håller edra forskande ögon från mitt ansigte och fäster dem på de virkade blommorna på mattan; fortfar derföre att sitta så der förlägen och med nedslagna blickar. Vet ni, min unga dam, jag är i afton vid ett särdeles sällskapligt och medelsamt lynne.»

Med denna förklaring steg han upp från sin stol och stälde sig framför mig, med armbågen stödd mot marmorfrisen på kaminen. I denna ställning kunde jag tydligt öfverse både hela hans gestalt och hans anlete: den i förhållande till hans längd oproportionerliga bredden af hans bröst och skuldror trädde härvid synnerligen i dagen. Jag är öfvertygad att mången skulle ansett honom för en ful karl; men likväl låg det, i ersättning för bristen på denna yttre skönheten, så mycken omedelbar stolthet i hans hållning; så mycken lätthet i hans rörelser; ett sådant uttryck af fullkomlig likgiltighet för det yttre utseendet och ett så stolt förtroende till makten och styrkan af andra, inre eller