omsorgsfullt det älskligaste ansigte, din fantasi är i stånd att framställa, och målar det sedan efter mrs Fairfax’s beskrifning på Blanche Ingram, med de mjukaste dagrar och skuggor, utan att glömma de korpsvarta lockarna och de österländska, strålande ögonen; — huru! du vill taga mr Rochesters såsom mönster! Se så, håll dig i styr! Intet lip! — ingen sentimentalitet! — inga suckar af saknad! Jag vill endast se förstånd och ihärdig beslutsamhet. Framställ de majestätiska, men dock sköna och harmoniska anletsdragen, den grekiska nacken och bysten, låt den runda, bländande armen och den fina handen bli synliga; glöm hvarken diamantringen eller det gyllene armbandet; måla troget hela drägten, de fina, luftiga spetsarna och det skimrande sidenet, det smakfulla skärpet och den gyllene rosen samt kalla denna tafla: ’Blanche, en fulländad dam af stånd.’
»Om du sedan i framtiden skulle falla på den tanken att mr Rochester hyser någon känsla för dig, så tag fram båda dessa taflor och jemför dem med hvarandra, samt säg till dig sjelf: ’Mr Rochester skulle sannolikt kunna vinna denna ädla dams kärlek, om han brydde sig om att söka vinnlägga sig derom; är det väl då troligt att han skulle slösa en allvarlig tanke på denna fattiga och obetydliga qvinna af ringa härkomst?’
»Jag vill göra det», sade jag till mig sjelf, och sedan jag fattat detta beslut kände jag mig lugn och insomnade.
Jag höll mitt ord. En timme eller två var allt som behöfdes för att med blyerts utkasta mitt eget porträtt; och på mindre än fjorton dagar hade jag fullbordat ett miniaturporträtt på elfenben af en inbillad Blanche Ingram. Det var ett ganska vackert ansigte, och då det jemfördes med det verkliga, med blyerts tecknade hufvudet, var kontrasten så stor, som någonsin min sjelfpröfning kunde önska den.
Utförandet af detta lilla företag var icke utan sin nytta för mig; den gaf sysselsättning åt både kropp och själ och styrkte och stadfästade äfven de nya intryck jag önskade att outplånligt inprägla i mitt hjerta.
Inom kort hade jag äfven orsak att lyckönska mig öfver den kurs af helsosam sjelftukt, hvilken jag sålunda tvingat mina känslor att underkasta sig; tack vare denna, var
