Sida:Jane Eyre (sv).djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
226
jane eyre.

ofta med något skymfande tillmäle stötte undan, då hon händelsevis kom henne nära, stundom utvisade ur rummet och alltid behandlade med köld och bitterhet. Äfven andra ögon än mina iakttogo dessa uttryck af hennes karakter — bevakade dem noga, skarpt och med oförvillad klarhet. Ja, den tillkommande brudgumen, mr Rochester sjelf, utöfvade en ständig uppsigt öfver sin utvalda; och det var från denna skarpsynthet, tillika med det deraf härflytande klara och oförvillade medvetandet om den skönas fel, samt slutligen den tydliga brist på all passion i hans känslor för henne, som mitt ständigt aggande qval härledde sig.

Jag såg att han ämnade gifta sig med henne af familjeorsaker, eller måhända af politiska skäl, emedan hennes börd och slägtförhållanden väl anstodo honom och kunde komma honom till nytta. Jag kände att han ej skänkt henne sin kärlek, och att hennes egenskaper ej voro sådana, att de kunde aflocka honom denna skatt. Detta var den ömtåliga punkten — det ställe der nerven låg blottad och darrade af smärta — der febern erhöll ständigt ny näring: hon kunde icke intaga honom.

Om hon med ens hade kufvat honom, och han, besegrad och af uppriktigt hjerta, lagt sin hyllning för hennes fötter, skulle jag höljt mitt anlete, vändt mig bort och upphört att vara till för dem. Om miss Ingram hade varit en god och ädel qvinna, utrustad med själsstyrka, ömhet och förstånd, skulle jag haft att kämpa en strid på lif och död med tvenne vilddjur — svartsjukan och förtviflan; och sedan dessa utryckt och uppslukat mitt hjerta, skulle jag beundrat henne — erkänt hennes förträfflighet och varit lugn för den återstående delen af mitt lif: och ju mera tydlig hennes öfverlägsenhet, desto djupare skulle äfven min beundran varit — desto mera djupt och ostördt mitt lugn. Men som sakerna nu verkligen stodo: att se miss Ingrams försök att intaga och tjusa mr Rochester; att vara vittne till hennes ständiga misslyckande, utan att hon sjelf visste det; att se huru hon i sin förblindade fåfänga inbillade sig att hvarje afskjuten pil träffade vid målet; huru hon bröstade sig öfver sin inbillade framgång, midt under det att hennes stolthet och sjelfbelåtenhet allt mer och mer aflägsnade det hon sökte att tillvinna sig — att bevittna