mig, Jane, det samma som att stå vid randen af en krater, som i hvarje ögonblick hotar att utbryta och uppkasta sina förtärande lågor.»
»Men mr Mason tyckes vara en mycket lättledd person, och ert inflytande öfver honom tycks inte vara obetydligt: han skall säkert aldrig trotsa er eller afsigtligt tillfoga er någon skada.»
»Åh nej, Mason skall inte trotsa mig, inte heller med vilja göra mig något ondt — men han kan inom ett ögonblick genom ett obetänksamt ord beröfva mig om inte just lifvet, åtminstone all den lycka jag möjligen ännu kunde vänta mig.»
»Säg åt honom att han är försigtig, sir; låt honom veta hvad ni fruktar, och visa honom huru han kan afvända faran.»
Han skrattade med en gäckande min, fattade derpå min hand, men släppte den åter lika hastigt ifrån sig.
»Om jag kunde göra det, ni lilla enfaldiga, hvad vore det väl då för fara? Den skulle då i ett ögonblick vara utplånad. Allt från den stund, då jag lärde känna Mason, har jag endast behöft säga till honom: ’Gör det’, och han har genast gjort det. Men i den här saken kan jag inte befalla honom; jag kan inte säga: ’akta dig för att skada mig, Rickard!’ ty det är nödvändigt att han hålles i okunnighet om att han kan skada mig. Ni ser förvånad ut, och ni skall bli det ännu mera. Är ni inte min lilla vän?»
»Jag vill gerna tjena er, sir, och lyda er i allt som är rätt.»
»Ja, det är sant: jag ser att så är. Jag läser en uppriktig tillfredsställelse i er min och hela person, så ofta ni hjelper mig eller gör mig till nöjes — då ni bistår mig i, hvad ni så karakteristiskt säger, ’allt som är rätt’; ty om jag både er att göra någonting orätt, är jag säker om att jag inte skulle se er så snabb på foten och så lätt på handen i utförandet af hvad jag önskade, eller med så glada och klara blickar och en så liflig ansigtsfärg. Min vän skulle då vända sig till mig, lugn och blek och säga: ’nej, sir, det är omöjligt: jag kan inte göra det, emedan det är orätt’ — och hon skulle bli orubblig som en fixstjerna. Nå väl, äfven ni har makt öfver mig och kan skada mig, och jag vågar inte heller visa er det sårbara