plaskade med sina små händer i en bäck. Den ena natten tyckte jag att det gret, den andra att det skrattade; än tyckte jag att det kärligt omslöt mig med sina armar, och än att det sprang ifrån mig; men hurudan dess sinnesstämning än var, antingen det den ena gången såg så ut och den andra annorlunda, sju nätter å rad visade sig för mig samma syn, så snart jag inträdde i drömmarnas verld.
Detta upprepande af samma idé — denna besynnerliga företeelse, att ständigt förföljas af samma drömbild, föreföll mig litet hemskt. Jag började blifva orolig då det led mot natten och jag väntade att få se synen i drömmen. Äfven den der natten, då månen sken så klart och jag väcktes af det fruktansvärda skriket, hade det lilla spökelset visat sig för mig, och följande dagen på eftermiddagen fick jag ett bud att komma ned till mrs Fairfax, hos hvilken någon vore, som ville tala med mig. Då jag inträdde i rummet fann jag der en man, som såg ut som en betjent i ett bättre hus; han var klädd i djup sorgdrägt och höll i handen en hatt, omlindad med svart flor.
»Ni lär väl knappast kunna erinra er mig, miss,» sade han och steg upp då jag trädde in. Mitt namn är Leaven; jag var kusk hos mrs Reed, då ni för en sju eller åtta år sefian vistades på Gateshead, och jag tjenar ännu på samma ställe.»
»Ah, Robert! hur står det till? Jag kommer mycket väl ihåg er; ni plägade ibland låta mig få rida ut på miss Georginas kastaniebruna lilla häst. Hur står det till med Bessie? Ni är ju gift med Bessie?»
»Ja, miss, tackar för efterfrågan! hustru min är ganska kry, och för omkring två månader sedan förökade hon min familj med ännu en medlem — vi ha nu tre — och både mor och barn befinna sig förträffligt.»
»Och hur står det till med familjen Reed, Robert?»
»Det gör mig ondt, att jag inte kan meddela er bättre nyheter från dem, miss; det står mycket illa till der i huset för närvarande — en svår sorg har drabbat dem.»
»Det måtte väl ingen ha dött?» sade jag, med en blick på hans svarta kläder. Äfven han såg på floret kring sin hatt och svarade:
»Det var i går en vecka sedan mr John dog i sin bostad i London.»
