Sida:Jane Eyre (sv).djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
5
jane eyre.

»Mr John?»

»Ja.»

»Och hur bär hans mor sin olycka?»

»Ja, ser ni, miss Eyre, det är ingen liten olycka, Han har fört ett mycket vildt lif; isynnerhet på de tre sista åren har han öfverlemnat sig at alla slags utsväfningar, och ett ohyggligt slut tog det med honom.»

»Jag har hört Bessie nämna, att han inte ville arta sig väl.»

»Arta sig väl! Han hade aldrig kunnat uppföra sig sämre; han ruinerade sin helsa och sin förmögenhet i sällskap med de sämsta personer af båda könen. Han satte sig i skuld och blef bysatt; hans mor hjelpte honom två gånger ur klämman, men knappast var han åter fri, förrän han vände tillbaka till sina förra kamrater och sina förra vanor. Inte hade han något särdeles att skryta med på hufvudets vägnar, och de skurkar, med hvilka han umgicks, lurade honom på ett alldeles oerhördt sätt. Han kom ned till Gateshaed för tre veckor sedan och ville att frun skulle afstå åt honom alltsammans. Frun nekade, ty hennes tillgångar hade blifvit förminskade genom hans utsväfningar; han måste således resa med oförrättadt ärende, och sedan hördes han icke vidare af, förr än underrättelsen kom att han var död. Hur han dog — det vete Gud! — det säges, att han gjort af med sig.»

Jag kunde ej få fram ett ord. Den förskräckliga nyheten förlamade min tunga. Robert Leaven återtog:

»Frun har utom dess en längre tid varit illamående; hon hade blifvit mycket fet, men var derföre ingenting mindre än stark, och penningeförlusten och fruktan för att bli alldeles utarmad ha helt och hållet undergräft hennes helsa. Underrättelsen om mr Johns död och de omständigheter, under hvilka den egt rum, kom så plötsligt, att ett slaganfall blef följden. I tre dagar var hon alldeles mållös; men förliden tisdag tycktes hon vara något bättre; det såg ut som om hon velat säga något, och hon gjorde beständigt tecken åt min hustru och framstammade något, som ingen kunde förstå. Först i går morse kom Bessie under fund med, att det var ert namn hon uttalade, och till slut kunde hon urskilja dessa ord: »skaffa hit Jane — hemta hit Jane Eyre: jag måste tala med henne.» Bessie