Sida:Jane Eyre (sv).djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24
jane eyre.

aldrig behöfva mig eller någon annan, hända hvad som hända vill. Följ det icke — gå på som du hittills gjort, pocka, gråt, öfverlemna dig åt din lättja och bär sedan hvad ditt eget vanvett bragt öfver dig, hur tungt och odrägligt det än må vara: jag säger detta rent ut och ber dig lägga det på minnet; ty ehuru jag inte mer kommer att upprepa hvad jag sagt, kommer jag dock att handla derefter. När mamma är död, tvår jag mina händer och vill ingenting ha att göra med dig. Från den dag hennes kista är förd till grafkoret i Gatesheads kyrka, äro du och jag lika främmande för hvarandra, som tvenne fullkomligt obekanta personer. Tro aldrig att jag, derföre att vi händelsevis äro födda af samma föräldrar, tänker tillåta dig att göra ens det minsta anspråk på mig: ja, jag kan försäkra dig, att om hela menniskoslägtet, med undantag af oss, ginge under och vi två stode ensamma på jorden, så skulle jag lemna dig i den gamla verlden och begifva mig sjelf till den nya.»

Härmed slutade hon.

»Du hade kunnat spara dig hela denna långa litania», genmälte Georgina. »Hvar och en vet, att du är den mest sjelfviska och hjertlösa varelse, som jorden bär, och jag känner den illvilja och det hat, du hyser till mig. Jag har haft ett litet nätt prof derpå i det elaka spratt du spelade mig med afseende på lord Edvin Vere: den tanken var dig odräglig, att jag skulle stiga så mycket högre än du, få en adlig titel och bli upptagen i sällskapskretsar, dit du aldrig kunde få sticka din näsa, och derför spelade du rolen af spion och angifvare och förstörde alla mina utsigter för framtiden.»

Hon drog härvid fram sin näsduk och gret och snyftade nära nog en hel timme derefter. Elise fortfor att som vanligt sitta kall, känslolös och i oafbruten verksamhet.

Sådana menniskor finnas visserligen, som ej vilja tillerkänna ädla känslor något särdeles högt värde; men här hade jag framför mig tvenne naturer, af hvilka den ena var lika obehaglig genom sin bitterhet, som den andra var fadd och smaklös just genom sin fullkomliga brist på alla skarpare kryddor. Känsla utan förstånd är en temligen smaklös och vattenhaltig dryck; men förstånd utan känsla