Sida:Jane Eyre (sv).djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
67
jane eyre.

Han skrattade och gned sina händer: »Åh, det är kostligt att se och höra henne!» utropade han. »Hvad hon är originel! hvad hon är pikant! Jag skulle inte vilja byta ut denna lilla engelska flicka mot Stor-Turkens hela seralj, med gazellögon, hourisformer och alltsammans.»

Denna österländska liknelse fortröt mig åter. »Jag har alldeles ingen lust att tjena er till ersättning för en seralj,» sade jag; »en sådan ära undanber jag mig: ligger ert tycke åt det hållet, då gör ni bäst i att så fort ni kan begifva er af till Konstantinopels bazarer och der på uppköp af slafvar använda litet af de öfverflödiga tillgångar ni inte vet hur ni skall bli af med.»

»Och hvad skulle ni göra, Jane, under det jag höll på att uppköpa så många tunnor menniskokött och ett så stort lager af svarta ögon?»

»Jag skulle bereda mig på en missionsresa, för att predika frihet för alla dem som lefva i träldom, invånarinnorna i ert harem inberäknade. Jag skulle skaffa mig inträde i er seralj och tillställa ett uppror der, och ni, min herr pascha af tre hästsvansar, skulle, innan ni visste ordet af, vara i våra händer, belastad med tunga bojor, och jag skulle inte släppa er lös förrän ni undertecknat en karta, den mest frisinnade, som någonsin blifvit beviljad af en despot.»

»Jag skulle anförtro mig åt er nåd, Jane.»

»Jag skulle ingen nåd visa, åtminstone inte så länge ni såg på mig med en sådan blick som nu. Så länge ni såg så ut, kunde jag vara öfvertygad om att det första ni skulle göra, då ni blefve fri, vore att öfverskrida och upphäfva den aftvungna kartan.»

»Hvad menar ni med det, Jane? Det låter som om ni ville att jag skulle underkasta mig en enskild vigselceremoni utom den offentliga, och som om ni vid detta tillfälle ämnade förelägga mig några särskilda vilkor. — Hvilka kunna väl de vara?»

»Jag önskar endast ega ett lugnt sinne, sir, fritt från bördan af de förbindelser, med hvilka jag ständigt öfverhopas af er. Mins ni hvad ni sade om Celine Varens? — om de diamanter, de kasimirsschalar ni gaf henne? Jag vill inte vara er engelska Céline Varens; jag vill fortfarande vara Adèles guvernant på samma vilkor som förut: kost,