Sida:Jane Eyre (sv).djvu/367

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93
jane eyre.

»Ni torde i sådant fall göra mig den tjensten och ge mig en närmare uppgift öfver hennes namn, hennes härkomst och vistelseort.»

»Det går visst an.»

Mr Briggs tog härvid helt lugnt ett papper upp ur sin ficka och uppläste i ett slags officiel näston följande:

»Jag intygar och kan bevisa, att Edward Fairfax Rochester till Thornfield Hall i grefskapet ***, och till Ferndean Manor i ***shire i England, d. 20 oktober år — (här nämdes ett datum för 15 år tillbaka) gifte sig med min syster, Bertha Antoinetta Mason, dotter till köpmannen Jonas Mason och hans maka Antoinette, till börden kreolska, i *** kyrka i Spanish-town, Jamaica.»

»Detta dokument, — förutsatt att det är äkta — kan möjligen bevisa att jag varit gift, men det bevisar för ingen del att den deri omnämda qvinnan ännu lefver.»

»Hon lefde åtminstone ännu för tre månader sedan,» svarade advokaten.

»Hur vet ni det?»

»Jag har ett vittne, hvars intyg ni sjelf, sir, knappast torde kunna jäfva.»

»För fram detta vittne — eller gå för f-n i våld!»

»Jag vill då hellre framföra vittnet — han är inte långt borta. Mr Mason, vill ni vara god och stiga fram.»

Vid ljudet af detta namn bet mr Rochester häftigt ihop sina tänder, och en häftig, konvulsivisk skakning genombäfvade honom; nära honom som jag var, kände jag hur denna krampaktiga rörelse af vrede och förtviflan likt ett elektriskt slag for genom hans kropp. Den andra främlingen, som hittills hållit sig i bakgrunden, trädde nu närmare; ett blekt ansigte tittade fram öfver advokatens skuldra — ja, det var Mason sjelf. Mr Rochester vände sig om och stirrade på honom. Hans ögon voro, såsom jag redan flera gånger omnämt, svarta, men i detta ögonblick tindrade de med en eldfärgad eller snarare blodröd glans; hans olivfärgade kind och färglösa panna erhöllo i ögonblicket en glöd, som om de varit belysta af en stark eldslåga; han gjorde en rörelse framåt och upplyfte sin väldiga arm, som om han velat slå Mason till golfvet och med ett enda kraftigt hugg ämnat krossa honom. Men Mason vek häftigt tillbaka och uppgaf ett svagt rop af: