jag är säker att ni mången gång lyssnat till sqvallret om den hemlighetsfulla galningen, som der hölls under lås och bom. Somliga ha hviskat er i örat att hon är min oäkta halfsyster; andra åter, att det är min förskjutna mätress; — jag får nu underrätta er om att det är min hustru, som jag gifte mig med för femton år tillbaka — Bertha Mason vid namn och syster till denne beslutsamme person, som nu med sina skälfvande lemmar och likbleka kinder visar hvilket modigt hjerta män kunna ega. Se så raska upp dig, Dick! — Du behöfver inte vara rädd för mig! Jag skulle nästan lika gerna kunna slå en qvinna som dig. Bertha Mason är vansinnig, och hon härstammar från en vansinnig familj: idioter och galningar genom tre generationer! Hennes mor, kreolskan, var både vansinnig och en drinkerska — såsom jag fick veta efter bröllopet; ty dessförinnan teg man med familjehemligheterna. Likt en pligtskyldig dotter efterhärmade Bertha Mason sin mor i båda dessa egenskaper. Jag hade en förtjusande ledsagerska genom lifvet — kysk, förståndig, blygsam. Ni kunna föreställa er hvilken lycklig man jag var. — Jag har genomgått de mest omvexlande scener! Åh, min erfarenhet har varit himmelsk — skada blott att ni inte fått vara vittnen dertill! Briggs, Wood, Mason — jag erbjuder er alla att komma hem till mig och aflägga ett besök hos mrs Pooles patient — min hustru! — Ni skola få se hvad slags varelse jag blef narrad att gifta mig med, och sjelfva få dömma, huruvida jag inte hade ett slags rätt att bryta denna förening och söka sympati och deltagande hos menskliga varelser. Denna flicka», fortfor han, seende på mig, »vet inte mera än ni, Wood, om denna vidriga hemlighet: hon trodde att allt var riktigt och lagligt och säkert drömde hon aldrig om att hon var på väg att bli inlurad i en olaglig förbindelse med en bedräglig skurk, som redan var fastkopplad med en vansinnig och djurisk maka. Kommen med, allesamman, och följen mig!»
Ännu alltjemt hållande mig fast, lemnade han kyrkan: de trenne herrarne följde efter. Då vi kommo fram, stod vagnen utanför dörren till förstugan.
»Kör den tillbaka i vagnshuset, John», sade mr Rochester helt kallt; »den kommer inte att behöfvas i dag.»
