Sida:Jane Eyre (sv).djvu/385

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
111
jane eyre.

»Jane, jag är inte någon from och saktmodig menniska — du glömmer det; mitt tålamod är inte långvarigt, och jag är inte kall och lugn till lynnet. Af barmhertighet mot mig och mot dig sjelf, lägg ditt finger på min puls, känn hur den slår och akta dig.»

Han hade blottat sin handled och sträckte fram den åt mig; blodet hade vikit från hans kinder och läppar, som voro nästan svartblå. Jag kände mig på en gång förskräckt och i alla afseenden djupt olycklig. Att plåga honom så mycket genom ett afslag, som till denna grad smärtade och sårade honom, var grymt; att gifva efter kunde åter aldrig komma i fråga. Jag gjorde derföre hvad menniskan instinktlikt alltid gör, då hon blifvit bragt till höjden af olycka — jag sände en bönfallande blick mot höjden, och orden »Gud hjelpe mig!» frambröto ofrivilligt från mina läppar.

»Jag är en dåre», utropade nu mr Rochester. »Jag fortfar att säga henne att jag inte är gift, utan att förklara henne orsaken. Jag glömmer att hon inte känner något om denna qvinnas karakter, eller om de yttre omständigheterna vid denna förfärliga förbindelse. Åh, jag är säker om att Jane skall bli af samma tanke som jag, då hon får veta allt hvad jag vet! Lägg din hand i min, Jane, så att jag måtte känna lika väl som se att du är mig nära — och jag skall i få ord underrätta dig huru allt detta förhåller sig. Kan du höra på hvad jag har att säga?»

»Ja, sir, i timtal, om ni så önskar.»

»Jag begär endast några minuter, Jane. Har du möjligen hört talas om att jag inte var äldste sonen i familjen och att jag haft en äldre bror?»

»Jag påminner mig att mrs Fairfax en gång berättade mig det.»

»Och har du någonsin hört att min far var en sniken och girig man?»

»Jag tycker mig äfven ha hört något i det afseendet.»

»Nå väl, Jane — det var min fars beslut att hålla egendomen tillsammans: han kunde inte uthärda tanken på att dela den och gifva mig en andel deraf. Han hade beslutit att min bror Russell skulle erhålla alltsammans. Lika litet kunde han dock lida den tanken, att hans son skulle vara fattig, och han var derföre betänkt på att skaffa mig ett rikt gifte. Han hade också funnit ett i hans tycke