Sida:Jane Eyre (sv).djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117
jane eyre.

låg den gamla verlden, der nya och ljusare utsigter öppnade sig:

»’Gå’, sade hoppet, ’och lef åter i Europa. Der vet ingen hvilket befläckadt namn du bär, hvilken neslig boja som nedtrycker dig. Du kan taga den vansinniga med dig till England; gif henne tillbörlig vård och en säker uppsigt på Thornfield; res sedan till hvilket klimat du vill och knyt hvilket nytt band du behagar. Denna qvinna, som så länge har missbrukat ditt tålamod, så besudlat ditt namn, så skymfat din heder, så förtrampat och härjat din ungdom, hon är icke din hustru, och du är icke hennes man. Laga endast att hon får den vård hennes tillstånd kräfver, och du har gjort allt hvad Gud och menniskor fordra. Låt hennes tillvaro, hennes förbindelse med dig bli begrafven i glömska; du behöfver inte meddela dem för någon lefvande varelse. Sätt henne i säkert förvar, dölj hennes vanheder, sörj för att hon inte behöfver lida någon brist, och lemna henne sedan.’

»Jag följde noggrannt denna ingifvelse. Min far och min bror hade icke för sina bekanta omtalat detta giftermål, emedan jag i det första bref jag skref till dem, för att underrätta dem om min förening — då jag redan börjat känna vedervilja derför och af hvad jag fått veta om min bruds familj och egen karakter anade till en förfärlig framtid — på det ifrigaste hade bedt dem att hålla den hemlig. Det kort derefter inträffade skändliga uppförandet af denna qvinna, som min far utsett till min brud, var också sådant, att han måste rodna för att erkänna henne för sin sonhustru. Långt ifrån att önska offentliggörandet af denna förbindelse, blef han derföre lika ifrig som jag att dölja den.

»Jag förde henne sålunda till England, och en förfärlig resa var det tillsammans med ett sådant vilddjur på fartyget. Jag kände mig helt lätt om hjertat, då jag fått henne till Thornfield och såg henne i säkert förvar i det der rummet i tredje våningen, af hvars innersta kabinett hon nu i tio års tid gjort ett vilddjurs håla — en vansinnigs cell. Jag hade i början ganska svårt för att finna någon pålitlig vakterska öfver henne, emedan det var nödvändigt att välja en på hvars tystlåtenhet man kunde lita, emedan den vansinnigas rasande utbrott ovilkorligen måste