Sida:Jane Eyre (sv).djvu/393

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
119
jane eyre.

icke min afsigt att bedraga, såsom jag gjorde med dig, Jane. Jag ämnade utan omsvep berätta min historia och öppet framställa mitt anbud; och det föreföll mig så gifvet och så naturligt, att jag skulle anses ega rättighet både att älska och bli älskad, att jag aldrig ett ögonblick tviflade på att jag skulle finna någon qvinna med tillräckligt hufvud och hjerta för att fatta min ställning och mottaga min hand, i trots af den förbannelse, som ännu hvilade tungt öfver mig.»

»Nå, sir?»

»Då du är så der frågvis och nyfiken, Jane, narrar du mig alltid att skratta. Du öppnar dina ögon likt en liten vaksam och liflig fogel, och gör allt emellanåt en orolig rörelse, som om inte svaren komme tillräckligt fort och du önskade läsa ens hjertas innersta sidor. Men innan jag fortfar, måste du säga hvad du menar med ditt ’Nå, sir?’ Det är en liten fras, som du så ofta upprepar och som mången gång inlockat mig i ett ändlöst samtal, utan att jag sjelf kan säga orsaken.»

»Jag menar — hvad sedan? Hvad gjorde ni vidare? Hvad blef resultatet af det föregående?»

»Alldeles så, ja — och hvad önskar du nu att veta?»

»Om ni fann någon som ni tyckte om; om ni begärde hennes hand, och hvad som hon svarade.»

»Jag kan väl säga dig att jag fann en som jag tyckte om och hvars hand jag begärde; men hvad hon sade, det är ännu inte upptecknadt i ödets bok. Under tio långa år ströfvade jag omkring, boende än i den ena hufvudstaden, än i den andra; stundom i St. Petersburg; oftare i Paris; någongång i Rom, Neapel och Florens. Utrustad med öfverflöd af pengar och med ett gammalt namn till rekommendationsbref, kunde jag efter eget behag välja min sällskapskrets; alla kretsar stodo mig öppna. Jag sökte nu mitt qvinliga ideal bland engelska ladies, franska markisinnor, italienska signoror och tyska grefvinnor, utan att dock kunna finna det. Ibland trodde jag mig för ett ögonblick ha uppfångat en blick, hört en ton, skådat en gestalt, som lofvade fullbordan af min dröm; men i nästa ögonblick insåg jag mitt misstag. Du må inte inbilla dig att jag sökte någon fullkomlighet, hvarken till kropp eller själ. Jag längtade efter någon, med hvilken jag kunde