Sida:Jane Eyre (sv).djvu/404

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
130
jane eyre.

Denna natt tänkte jag alldeles icke på att sofva; men en slummer föll öfver mig i samma ögonblick som jag lade mig till sängs. En liflig dröm försatte mig åter tillbaka till min barndoms dagar: jag tyckte att jag låg i röda kammaren på Gateshead, att natten var mörk och min själ nedtryckt af en sällsam bäfvan. Ljusskenet, som för många år tillbaka hade skrämt mig så att jag förlorade medvetandet. tycktes äfven nu glida uppför väggen och stanna darrande uppe i det mörka taket. Jag lyfte upp mitt hufvud för att betrakta det: taket förvandlades då till mörka och tunga moln, och ljusskimret liknade månens, då han är på väg att framglänsa mellan brustna skyar. Jag motsåg hans framträdande med en sällsam känsla af orolig aning; alldeles som om min dom skulle stå skrifven på hans skifva. Ändtligen delade sig molnen, men icke på vanligt sätt: det var en hand, som framträdde ur de mörka vecken och vek dem åt sidan, och derpå framstrålade icke månen, utan en hvit mensklig gestalt, som böjde sitt ljusskimrande anlete mot jorden. Den betraktade mig oafvändt. Den talade till min själ: rösten tycktes komma från ett omätligt afstånd; men dessa ord nådde dock tydligt mitt öra:

»Min dotter, undfly frestelsen!»

»Ja, min mor, jag vill göra det.»

Så svarade jag, då jag vaknade upp ur min dröm. Det var ännu natt; men julinätterna äro korta, och gryningen kommer strax efter midnatt.

»Det kan inte vara för tidigt att börja utförandet af min föresats», tänkte jag för mig sjelf.

Jag steg upp. Jag var klädd; ty då jag lade mig, hade jag endast tagit af mig mina skor. Jag öppnade mina lådor och tog fram litet linne, ett armband och en ring. Under det jag tog fram dessa saker, träffade jag på ett perlband, som mr Rochester för några dagar sedan hade förmått mig att mottaga. Jag lemnade det qvar; det var icke mitt, utan tillhörde denna inbillade brud, som sedan hade försvunnit i luften. De öfriga sakerna inlade jag i ett litet knyte; min börs, innehållande tjugu shillings[1] (allt hvad jag egde), stoppade jag i min ficka. Jag tog på mig min halmhatt, fäste på mig min schal, tog knytet och skorna,

  1. 1 En engelsk shilling = 90 öre.