Sida:Jane Eyre (sv).djvu/428

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
154
jane eyre.

när hon är frisk och vid godt lynne, är jag säker om att hon ser rätt bra ut.»

Ingen enda gång hörde jag ett ord, som tillkännagaf ledsnad öfver den gästfrihet de bevisat mig, eller dåliga tankar om min person. Detta var mig en stor hugnad.

Mr S:t John var blott en enda gång inne i mitt rum; han betraktade mig uppmärksamt och yttrade, att den dvala, i hvilken jag befann mig, var följden af ytterliga och ihållande ansträngningar. Han förklarade det vara onödigt att skicka efter någon doktor: naturen sjelf skulle blifva den bästa läkaren. Hvarje nerv, sade han, hade blifvit öfveransträngd på ett eller annat sätt, och derföre behöfde kroppen hvila. Han var öfvertygad att det icke var någon egentlig sjukdom, och att mitt tillfrisknande skulle gå ganska raskt, när det en gång började. Dessa meningar uttalade han med låg röst, kort och bestämdt, likt en person som icke är van vid mångordighet, och tillade sedan: »Ett ganska eget ansigte, som onekligen röjer hvarken dålig karakter eller dåliga seder».

»Långt derifrån», tillade Diana. »Sanningen att säga, min bästa S:t John, så hyser jag verkligt deltagande för den arma lilla varelsen. Det skulle vara bra roligt om vi kunde göra henne någon väsendtlig tjenst.»

»Det är inte troligt, att vi komma i tillfälle dertill», svarade S:t John. »Efter all sannolikhet är hon ett ungt bättre fruntimmer, som kommit i missförhållande till sina anhöriga och sedan obetänksamt öfvergifvit dem. Vi skola kanhända lyckas att återföra henne till dem, ehuru jag läser i hennes ansigte ett drag af bestämdhet i karakteren, som gör att jag tviflar på hennes medgörlighet.» Han betraktade mig några minuter, hvarefter han yttrade: »Hon ser intelligent ut, men är alls inte vacker».

»Hon är ju sjuk nu, S:t John.»

»Sjuk eller frisk, måste hon dock alltid vara ful. Af skönhetens behag och harmoni finnes i dessa anletsdrag intet spår.»

På tredje dagen befann jag mig bättre, och på den fjerde kunde jag tala och röra mig temligen ledigt. Hanna hade vid middagstiden gifvit mig litet stek och soppa. Jag hade ätit med god matlust: maten hade bekommit mig väl, då den förut endast underhållit öfverretningen i min kropp.