TOLFTE KAPITLET.
Jag fortsatte mitt arbete i skolan med allt möjligt
nit och samvetsgrannhet. I början var det dock ett tungt
arbete. En god tid förflöt innan jag, oaktadt alla
ansträngningar, kunde komma under fund med mina lärjungar och
deras skaplynnen. Fullkomligt okunniga, med sina
själsförmögenheter i linda, föreföllo de mig ohjelpligt dumma, och
vid första påseendet lika dumma allesammans, men snart
fann jag att jag misstagit mig häri. Äfven bland dem fanns,
lika väl som bland de bildade, betydliga olikheter och
åtskilnader, hvilka blefvo allt märkbarare, ju mera jag lärde
känna dem. Sedan deras tanklösa förvåning öfver min
person, mitt språk och mitt sätt att gå till väga väl var till
ända, fann jag att en del af dessa klumpiga, gapande
bondbarn voro af naturen ganska väl utrustade. Många
voro förekommande och förbindliga, hade naturligt godt
vett och takt, lika väl som de hade lätt för att fatta. Dessa
lade sig snart vinning om att göra sin sak väl, att hålla
sig rena och snygga, ordentligt lära sig sina lexor, och
om ett stilla och städadt väsende. Hastigheten af deras
framsteg var i somliga fall verkligen förvånande, och det
var icke utan att jag stundom kände mig lycklig och stolt
deröfver. Dessutom uppstod snart mellan några af de
snällaste flickorna och mig en ömsesidig välvilja. En del af
mina lärjungar, döttrar till landtbrukare, voro nära
fullvuxna. De kunde redan läsa, skrifva och sy; jag lärde
dem de första grunderna af språkläran, historien och
geografien samt finare sömnader. Det fanns bland dem
verkligen aktningsvärda karakterer, vettgiriga och måna om
sedlig förädling, och jag tillbragte mången treflig aftonstund
i deras hem. Deras föräldrar öfverhopade mig med
välvilja. Det var mig en verklig njutning att mottaga deras
välmenta vänskapsbevis och att vedergälla dem med en
uppmärksam artighet, en uppriktig aktning för deras känslor,
som de icke alltid fått röna, och hvilken på samma gång
gjorde dem godt och behagade dem, emedan den upphöjde
dem i deras egna ögon och tillika sporrade dem att göra
sig förtjenta af ett dylikt aktningsfullt bemötande.
