Sida:Jane Eyre (sv).djvu/465

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
191
jane eyre.

Medan jag begärligt ögnade på Marmion af Walter Scott — det var detta herrliga arbete som S:t John medfört — böjde denne sig ned för ett betrakta min tafla. Då han fick se hvem den förestälde, vände han sig i ögonblicket derifrån utan att säga ett ord. Jag betraktade honom, men han undvek min blick. Jag kände väl hans tankar och kunde läsa i hans hjerta. I detta ögonblick kände jag mig lugnare och kallblodigare än han; jag hade således en tillfällig öfverlägsenhet öfver honom, och beslöt, om möjligt, att använda den till hans fördel.

»Trots all sin själsstyrka och sjelfbeherrskning,» tänkte jag, »har han dock påtagit sig ett arbete, som han inte är i stånd att utföra: han sluter inom sig sjelf hvarje känsla och hvarje sorg och lättar inte sin börda genom något slags meddelande. Jag är likväl säker om att det skulle göra honom godt att få tala litet om den hulda Rosamunda, oaktadt han föresatt sig att inte gifta sig med henne.»

Till en början bad jag honom sitta ned. Han svarade som vanligt, att han inte hade tid att stanna qvar. »Får gå för det!» tänkte jag för mig sjelf: »du kan stå, om du vill, men du kommer inte att gå så brådt, det skall jag svara för: ensamheten är fullt lika så skadlig för dig som för mig, Jag vill söka uppleta nyckeln till ditt förtroende, för att dermed öppna detta slutna bröst och deri gjuta en droppe af deltagandets balsam.»

»Är detta porträtt likt?» frågade jag rakt på saken.

»Likt? Likt hvem? Jag betraktade det inte så noga.»

»Jo, det gjorde ni, mr Rivers.»

Han studsade och syntes helt förvånad öfver detta mitt ogenerade sätt att behandla honom. »Har ingenting att betyda,» tänkte jag för mig sjelf; »jag låter inte narra mig af denna låtsade förvåning; jag vill på allvar ta itu med saken.» Jag fortfor: »Ni betraktade porträttet ganska noga och uppmärksamt och jag har ingenting emot att ni ännu en gång ser derpå,» och med dessa ord steg jag upp och satte porträttet i handen på honom.

»En väl utförd målning! färgläggningen är mjuk och klar samt teckningen noggrann.»

»Ja, ja! det visste jag förut. Men hvad säger ni om likheten? Hvem liknar det?»