Sida:Jane Eyre (sv).djvu/468

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
194
jane eyre.

»Se så», sade han, »nu äro de ögonblick förflutna, som jag offrade åt yran och förblindelsen. Jag hvilade mitt hufvud vid frestelsens bröst och lade min nacke under hennes blomsterok; jag drack af hennes trolldryck. Men min hufvudkudde brände mig, en orm gömde sig bland blommorna, vinet hade en bitter smak, jag såg och förnam att det var blott en hvitmenad grift, full af de dödas ben.»

Full af förvåning betraktade jag honom forskande.

»Det är besynnerligt», fortfor han, »att, på samma gång jag älskar denna sköna och tjusande qvinna med passionens hela styrka, jag tillika har ett klart och oförvilladt medvetande derom, att hon inte passar för mig, att hon inte skulle göra mig lycklig, och att efter en tids sinnesrus skulle följa en lefnadslång ånger.»

»Detta är verkligen besynnerligt!» utbrast jag.

»På samma gång som en del af min varelse är tjusad af hennes behag, skönjer mitt bättre jag med oförvillad blick hennes brister. Dessa äro så beskaffade, att hon inte kan sympatisera med mig i någon af mina innersta önskningar, eller samverka med mig för någon af mina planer. Rosamunda skulle lida, fördraga, vara en qvinlig apostel? Rosamunda en missionärs hustru? Aldrig!»

»Men det är inte nödvändigt att ni blir missionär. Öfvergif denna tanke!»

»Huru? Öfvergifva min kallelse? Försaka mitt lifs uppgift? Den grundval jag lagt på jorden för ett rum i min Faders boningar? Mitt hopp att bli räknad till den skara, som utbytt verldslig fåfänga mot den oförvanskliga äran att ha förbättrat sina medmenniskor och bidragit till deras eviga frälsning? Skulle jag öfvergifva den planen? Nej! Ännu en gång, nej! Inte så länge blodet rinner i mina ådror. Denna plan är mitt lifs mål, det enda jag lefver och verkar för.»

»Än miss Oliver då?» anmärkte jag efter en stunds tystnad. »Räknar ni hennes svikna förhoppningar och hjertesorg för intet?»

»Miss Oliver har inte saknat och skall inte sakna tillbedjare. Inom mindre tid än en månad skall min bild vara utplånad ur hennes hjerta. Hon skall glömma mig och gifta sig med någon, som förmodligen skall göra henne lyckligare än jag kunde göra henne.»