Sida:Jane Eyre (sv).djvu/507

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
233
jane eyre.

öfver alla betänkligheter angående styrkan eller graden af den personliga böjelsen och skynda er att afsluta vår förening.»

»Tror ni det, S:t John?» svarade jag helt kort, under det jag mönstrade hans sköna, men genom uttryckets kalla hårdhet fruktansväckande ansigte: hans befallande och dystra panna, hans klara, djupa och genomträngande, men aldrig milda ögon, hans höga, imponerande gestalt, och försökte tänka mig som hans hustru. Nej; det var mig omöjligt. Att vara hans biträde, hans följeslagerska, det syntes mig icke svårt. Jag skulle ganska väl kunna resa med honom öfver oceanen, arbeta med honom i Asiens ödemarker, under tropikernas sol; beundra hans mod och entusiasm samt likna honom deri; foga mig efter hans herskarevilja; skilja mellan kristendomens förkämpe och menniskan, samt beundra den ena och urskulda den andra. Utan tvifvel skulle mitt arbete blifva tungt och mödosamt, men mitt hjerta och min själ skulle dock förblifva fria. Oaktadt allt det slafveri, som väntade mig, skulle jag likväl i en punkt — mitt väsendes lifspunkt — vara oberoende; min själs helgedomar skulle tillhöra mig ensam, och till dem skulle han icke ha något tillträde, och jag skulle ha en inre verld för mig sjelf, hvars blommor icke af honom skulle förtrampas — men att vara hans hustru, att vid hans sida ständigt känna mig betryckt och förtryckt, att ständigt bekämpa just det, som var min innersta håg, och ändock vara tvungen att ingenting låtsa derom — det förekom mig i sanning outhärdligt.

»S:t John!» utropade jag, då jag i mina betraktelser kommit till denna punkt.

»Nå?»

»Ännu en gång upprepar jag, att jag villigt följer er såsom en hjelparinna vid missionsarbetet, men inte såsom er maka. Jag kan inte gifta mig med er och bli ert andra jag.»

»Ni måste det, Jane», svarade han med fasthet, »annars blir det ingenting af hela saken. Huru skulle jag, sjelf ännu inte trettio år, kunna taga med mig en flicka, som blott är nitton, utan att hon är min hustru? Huru skulle vi, under alla möjliga förhållanden, kunna vara tillsammans såsom ogifta?»