Hoppa till innehållet

Sida:Jane Eyre (sv).djvu/560

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
286
jane eyre.

till mig, der jag satt och skref ett bref efter hans diktamen, och sade, i det han lutade sig ned öfver mig:

»Jane, bär du inte en förgyld prydnad kring din hals?»

Jag hade en liten guldkedja, och jag svarade »ja».

»Och du har en ljusblå klädning på dig?»

Jag hade så. Han underrättade mig då att han någon tid bortåt hade tyckt att mörkret för hans ena öga så småningom börjat förminskas, och att han nu var säker derom.

Vi följdes åt till London, der han genom en skicklig ögonläkares biträde återfick synen på det ena ögat. Han kan visserligen icke se så särdeles tydligt och kan icke läsa eller skrifva mycket; men han kan gå hvart han vill, utan att behöfva ledas, och han kan njuta af naturens anblick. Då hans förstfödde lades i hans armar, kunde han se att gossen ärft hans egna ögon, sådana de fordom voro — stora, mörka och strålande. Och vid detta tillfälle erkände han åter af fullt hjerta, att Gud är barmhertig lika väl som rättvis.

Min Edvard och jag äro således, som sagdt, lyckliga, och det i så mycket högre grad, som de, hvilka vi mest älska, äfven äro det. Diana och Mary Rivers äro båda gifta; de komma turvis en gång om året på besök till oss och vi helsa äfven på dem emellanåt. Dianas man är kapten vid flottan, en tapper officer och en god och hederlig man. Marys man är prest, en akademikamrat med hennes bror och fullt värdig en sådan hustru. Både kapten Fitzjames och mr Wharton älska sina hustrur och äro af dem älskade tillbaka.

Hvad S:t John Rivers angår, lemnade han England och for till Indien, der han med all ifver fullföljer den bana han för sig utstakat. En mera beslutsam och ihärdig förkämpe har kristendomen knappast någonsin haft. Fast, trogen och hängifven sitt kall, full af handlingskraft och nit, arbetar han för sin nästas omvändelse och förbättring och bekämpar med jättekraft alla de hinder, som vantro och kastanda lägga i hans väg. Han må väl vara sträng och stor i anspråk, ja, äfven äregirig; men det är dock stridsmannens stränghet — stridsmannen, som vaktar sin skara för den lede fiendens angrepp. Hvad han fordrar af sina medmenniskor innefattas i dessa Kristi ord: »Hvar och en som