Sida:Jane Eyre (sv).djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
72
jane eyre.

inrättning; utan den borde i stället användas till uppbyggelse för deras själar och till att uppmuntra dem att visa ståndaktighet under denna tillfälliga försakelse. Ett litet tal skulle vid ett sådant tillfälle inte vara olämpligt, hvaruti en förståndig och upplyst lärare skulle taga tillfället i akt att påminna eleverna om de första kristnas lidanden, om martyrernas plågor, om vår älskade Herres och Mästares egna uppmaningar till sina lärjungar, att de skulle taga sitt kors uppå sig och följa honom, om hans varningar, att menniskan ej lefver af bröd allena, utan af hvart och ett ord som går af Guds mun, om hans gudomliga tröst: ’salige äro de, som hungra och törsta för min skull’. Ack, miss Temple, när ni, i stället för bränd välling, gifver dessa barn ost och bröd, så föder ni visserligen deras syndiga kroppar, men ni besinnar icke, huru ni låter deras odödliga själar hungra och svälta!»

Mr Brocklehurst tystnade åter, måhända öfverväldigad af sina känslor. Miss Temples blickar voro fästa på golfvet, då han började att tala med henne; men nu såg hon rakt framför sig, och hennes af naturen bleka ansigte tycktes antaga marmorns kyla och fasthet; hennes läppar slöto sig tätt tillsammans, och öfver hennes panna lade sig ett uttryck af strängt allvar.

Emellertid stälde sig mr Brocklehurst vid spiseln, med händerna på ryggen, och öfversåg med en majestätisk blick hela skolan. Hastigt blinkade han till, som om hans ögon hade mött något föremål, som antingen bländat eller ock sårat dem, hvarefter han vände sig om och med större häftighet än vanligt yttrade:

»Miss Temple, miss Temple, hvad vill detta säga? Hvem är flickan der borta med lockiga håret? Rödt, lockigt hår — lockigt kring hela hufvudet?» Härvid sträckte han ut sin skälfvande hand och pekade med käppen på detta föremål för sin harm.

»Det är Julia Severn,» svarade miss Temple helt lugnt.

»Julia Severn! Och hvarföre har hon eller någon annan lockigt hår? Huru kan hon, i trots af alla regler och föreskrifter här vid skolan, våga att så öppet antaga ett verldsligt mod och här i denna evangeliska barmhertighetsanstalt lägga upp sitt hår i en massa af lockar?»