det blott dysterhet och fruktan rådde inom hus, och den qvafva sjukluften herskade i alla rummen och gångarna och ej med några rökverk kunde fördrifvas, göt den klara majsolen sitt varma, strålande ljus öfver de höga kullarna och de vackra skogsmarkerna der ute. Äfven trädgården fyldes af blommor. Stockrosor hade skjutit upp höga som träd, liljorna hade öppnat sina kalkar, törnrosor och tulpaner stodo i full blomning. Blomstersängarnas kanter lyste af nejlikor och tusenskön, och morgnar och aftnar spred resedan sin milda och ljufva doft. Men för de flesta af Lowoods inbyggare gingo dessa naturens skatter förlorade, utom att då och då en likkista pryddes med en handfull blommor.
Men jag och de öfriga, som fortforo att vara friska, njöto i fulla drag af ställets och årstidens skönhet. Vi fingo vandra omkring i skogen, lika zigenare, från morgon till qväll; vi gjorde hvad vi ville och gingo hvart vi behagade. Äfven vår kost hade blifvit bättre. Mr Brocklehurst och hans familj kommo under denna tid aldrig till Lowood; hushållsräkningarna granskades ej så noga; den förra hushållerskan hade, af fruktan för smitta, lemnat sin tjenst, och hennes efterträderska, som hade varit förestånderska vid Lowtons sjukhus var ännu obekant med huru det tillgick i hennes nya hemvist, och försåg oss jemförelsevis frikostigt med hvad vi behöfde. Dessutom voro vi nu färre att föda och underhålla, ty de sjuka kunde ej äta stort. Våra frukost-skålar voro bättre fylda; och när hon ej hade tid att tillreda någon ordentlig middag, hvilket ofta inträffade, plägade hon gifva oss ett stort styeke pastej eller en tjock skifva bröd med ost, och detta förde vi med oss till skogen, hvarest vi utvalde den plats vi mest tyckte om för att der hålla vår ståtliga middag.
Min favoritplats var en temligen stor, flat sten, som reste sig torr och hvit midt ur bäcken, och dit jag endast kunde komma medelst att vada genom vattnet, hvilket jag alltid gjorde med bara fötter. Stenen var tillräckligt bred för att kunna helt beqvämt rymma, utom mig, äfven en annan flicka, som jag vid den tiden hade valt till mitt ständiga sällskap — Mary Anne Wilson, en skarpsinnig flicka med mycken observationsförmåga, i hvars sällskap jag fann ett stort nöje, dels emedan hon var qvick och
