att så länge Vajji’erna höllo sig till den rätta läran, skulle deras stater äga bestånd. Kort därefter bröt han upp från Magadharikets hufvudstad, där han tillbragt så många betydelsefulla stunder af sitt lif, för att icke mer återse densamma. Efter att ha öfvergått Ganges tillbragte han i enslighet några månader i trakten af staden Vesāli; sjuk och kraftlös vandrade han sedan vidare och kom till sist till den lilla staden Kusinārā, residens för Malla-furstarna, där han bestämt sig för att sluta sin vandring. Låt oss härefter höra orden i »Boken om det stora nirvāna»:
“Därefter sade den helige till den ärevördige Ananda[1]: ’Ananda, låt oss gå till andra stranden af floden, till Malla-furstarnes sāla-park[2] Upavattana vid Kusinārā’. — ’Ja, herre’, svarade Ananda den helige. Och därefter begaf sig den helige med en stor skara munkar till andra stranden af floden, till Mallafurstarnas sāla-park Upavattana vid Kusinārā; ditkommen sade han till den ärevördige Ananda: ”Ananda, red mig ett läger mellan två tvillingträd med hufvudgärden mot norr, jag är trött, Ananda, jag vill lägga mig ned.’ — ’Ja, herre’, svarade då Ananda den helige och redde honom ett läger mellan två tvillingträd med hufvudgärden mot norr. Och den helige lade sig ned på höger sida i lejonställning med den ena foten öfver den andra, klarseende och vid fullt medvetande.
Vid denna tid voro tvillingträden i full blom,
