— med armarna om hans hals — och försökte lyfta hans huvud.
»Å nej då — å, gråt inte Lennart! Jag skall tycka om dig — jag skall gärna gifta mig med dig — hör du, Lennart, jag skall gifta mig med dig, bara du inte gråter så där. Jag tror säkert att jag kan tycka om dig — bara du inte är så förtvivlad —»
Ahlin snyftade:
»Nej, nej — inte på det viset — jag vill inte då, Cesca —»
Jenny vände och gick tillbaka utmed branten. Gram
såg att hon blivit blodröd ända ned på halsen. Stigen
ledde längs branten ned i osterians köksträdgård.
Runt om den lilla vattencisternen jagade Heggen fröken Palm. De stänkte vatten på varandra, så dropparna glimmade i solen, och hon skrattade så hon skrek.
Återigen sköljde rodnaden över Jennys hals och nacke. Helge följde efter henne mellan grönsakslanden. Heggen och fröken Palm, slöto fred borta vid cisternen.
»Dansen går», sade Helge lågt.
Jenny nickade sakta med skuggan av ett leende.
Det rådde ingen vidare stämning vid kaffebordet.
Fransiska försökte att prata medan de läppjade på
likören. Endast fröken Palm var vid gott humör. Så fort
som det gick an föreslog Fransiska att de skulle göra en
spatsertur.
Och så vandrade de tre paren inåt Campagnan. Avståndet blev större och större emellan dem tills de kommo ifrån varandra mellan kullarna. Jenny gick med Gram.
»Vart ska vi egentligen ta vägen?» frågade han.
»Vi kan ju gå till Egeriagrottan till exempel.»
Det var motsatt riktning mot vad de andra hade tagit, men de gåvo sig till att ströva bort mot de solsvedda
