få igen, at smaken orsakar den mästa olikheten dem emellan.
Men frågan blifwer, antingen matredningssättet kan stadga smaken, eller smaken förbättra och gifwa reglor för matredningen?
Denna fråga synes wara mindre lätt beswarad, ehuru man snarare skulle wilja antaga det senare än det förra; men jag håller före, at smaken, då den icke stannat uti en wiss caprice, på lika sätt förhåller sig till Konsten, som Konsten förhåller sig til smaken.
En rättskaffens Kock åligger, såsom en allmän regel, at i akttaga, det han icke igenom sådane slags krydder eller tilrättningar, som mindre tjena, eller ock igenom förstarka portioner dertil tjenliga, aldeles betager sielfwa tilrednings-ämnet dess egen anturliga smak, som altid bör wara mäst rådande, och hwarförutan en Rätt aldrig kan sägas wara wäl tillagad: Iakttager
