man det wäl på den kullriga sidan med ordentligt grost späckfläsk, lägger fläskbarder på bottnet af en soppkitel, som är lagom stor, och köttet derpå, med späcket upwändt: packar deromkring kalfkött och 3 à 4 bitar rökt skinka, samt slår dertil litet bouillon och et glas spanskt win. Låcket sättes på kittelen, och smetes wäl igen med deg; hwarefter han ställes öfwer lindrig eld at koka lyckt, til dess köttet blifwit mört och fått wacker färg; hwilket ej sker förrän det gått i fettet, då noga aktas, at det ej brännes, och derigenom mister sin kraft, samt at det ej kokas för litet, emedan det icke då blir mört, ej eller får den smaken som det bör hafwa. När köttet fyllest kokat och fått wacker färg, tages det up. Sedan slås en slef couli i kittelen, och kokas up, silas genom hårsikt, och göres smakande af litet muskotblomma, salt och liten tår citronsaft, samt slås på et fat öfwer och under kalfköttet.
Frecandau.
Et fett och hwitt kalf-lår skäres sönder i sådana stycken, som ongefärligen 4 örs gransure limpor. Dessa stycken putsas wackert, så at de blifwa runda och litet kullriga på en sida, hwarest de sedan späckas med ordentligt
