denna farcen i öpningen. Men då bör han wara rätt lös.
Willde Skogs-Dufwor.
De gamle äro ej särdeles gode: de äro tjenligast at kokas i wild braise, med skarp och tillika litet syrlig sauce, eller ock schialotten-sauce med litet citronsaft. De unge pläga stekas, eller nyttjas stekte til entréer, med pomerans-sauce, eller hwad sauce bäst tyckes passa sig; då saucens smak bör rättas efter köttets.
Pastay af Willda Dufwor.
Sedan de blifwit upsatte, och benen inspända, klyfwas de i tu, klappas liet med en knif, läggas på et fat, och margineras i olja, salt, ättika, lök, torra och hela krydder. Derefter göres en lös farce af litet wildt kött, fett fläsk, litet rifwit pomerans-skal, en råckenboll, litet rödlik, olja, muskotblomma och salt, som hackas fint, tillika med 2 råa äggegulor, och blandas up med litet Sky, hwari nagot wildt är kokadt. En pastay göres af smördeg eller mör deg, hwarest farce lägges på botten, sedan de marginerade dufworne tätt wid hwarandra, hwilke beströs med stött peppar, derofwanpå farce,
