persilja, citronskal, och litet peppar. Derefter rullar man dem tilhopa såsom Kalf-roulletter, och binder segelgarn om. Man må nu hafwa skurit fisken, på hwilketdera man welat af de ofwanskrefna sätt; så fokar man honom lika fullt på enahanda wis, som följer: Man slår i en fisk-kittel saltsjö-wattn, lägger deri fisken, samt hel ingefära, några korn kryddpeppar persilja, 2 à 3 hela rödlökar, lagerbärs-blad, dragon, citronskal och så mycket salt, at fisken får lagom sälta. Detta sätter man på elden, och när det kokat up, lägger man fisken på et durkslag, wispar 2 à 3 ägghwitor i spadet, slår ättika dertil, at det får en syrlig, men ej för sur smak. När fisken jämt och wäl kokat, tager man honom up, silar spadet genom hårduk, i en flat holländsk stenbunke, inemot det blifwer kalt, och sätter det sedan i et kallt rum, at taga deraf efter behag.
Et slags fisk finnes och fångas i myckenhet wid Liffländska och Curländska sidan, i Preusiska Fiskelägen, och på Småländsko redden, fast sällan å sistnämnda stället, hwilken kallas Sulucka på Ryska, och år nästan lik stör. Denne föres hit af Fiskköpare, säljes här och ätes för Stör. Skillnaden emellan Stör och Sulucka är likwisst den samma, som imellan Stokfisk och Gråsidor; hwilket jag trodt mig
