bouteiller renskt win, litet canel, såcker, samt det gula skalet af 3 à 5 citroner, och saften. När detta kokat up, göres en tilsats av ägghwitt-snö, och under kokningen öser man deri ständigt med en bouillons-slef, tils ägghwitan blandat sig tillsamman med geléet, och dragit åt sig alt grumlet. Imedlertid knyter man en swanskins-duk öfwer fötterna på en trästol, slår geléen, så snart den blifwit kokad, i swanskins-duken, och silar honom derigenom i en sten- eller tenskål. Innan man tager honom af elden, smakar man på, om han hafwer en frisk smak, af citron och renska winet, samt är hwarken för sur eller för söt. När man genomsilat geléen, slår man honom, då han är swal, på Porcellains-assiette eller i form, efter behag, och när han styfnat, håller man formen öfwer glödeld, til dess han släpper geléen. D lägger man et fat öfwer honom och i hast stjelper honom utur formen på fatet. Wil man hafwa geléen i glas, så slår man honom deri, och låter honom kallna. Då ställer man gelée-glasen på glas-pyramider, hwilke äro fästade wid fat, och sänder dem sålunda med desserten til bordet; men anrättar man geléen på fat eller assiette, som förut är sagdt, kan den wid sista anrättningen framgifwas jämte maten.
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/472
Utseende