kittelen blå, gula, bruna och röda fläckar, inbitna i förtenningen; hwilket gifwit mig anledning at tro, det i kålen måtte wara en Alkalinisk sälta, eller ock, bara saltpetter, som, i mit tycke, ej är tjenligt för magen, och derföre gjort mig omtänkt, at drifwa det både ur kålen och kittelen. När man sålunda fortfarit, och kålen är brun, slås en god Sky på honom, så at han warder lagom tjock, och dertil läggas halfstekte kycklingar eller halfstekt kalfbringa, i lagliga bitar sönderhuggna, at koka, til dess det blifwer mört, lkitet muskotblomma och slt, om man wil, och, inemot kålen anrättas, en half bouteille Franskt win, med en laglig bit såcker, så at han ej blir söt, utan så, at winet och såckret friska up smaken. Jag försäkrar, at kål, som kokas på detta sättet, är god at äta och gör ej någon olägenhet.
Man kan ock skära kålen i fyra klyftor, samt i honom lägga kokadt oxkött, färskt eller saltgrönt fläsk, köttkorf och siskon; men deraf blir han rörig. Wäl gifwer fläsk god smak., dock håller jag öfre wara tjenligare; at lägga i kålen et afstekt och i bitar sönderhuggit gammalt höns; ty detta, som eljest blifwer torrt som trä, när det kokas i soppa, gifwer kål en god smak. I öfrigit, är ej nödigt, at reda af
