kålen med gryn eller mjöl, utan han bör blifwa tjock af sig sjelf, och hans soppa så tunn, som en soppa i sig sjelf är; ty brändt mjöl och smör göra kolen gormig. När de gamle begynte koka kål, hafwa de kunnit bättre smak på honom afredd; hwilket ock nu för tiden sannas; ty när rå kål lägges i en gryta, och kokas med fläsk, korf, torra krydder, gåshalfwa, m.m., då är han bättre afredd, emedan afredningen förorskar den simmigheten, som förenar alal dessa skiljaktiga smaker. Men efter mit föreskrefna tilredningssät behöfwes ej afredning, ty smaken får likafullt fin melange. Skulle wanan befalla, det kålen måste enteligen afredas; så bryn litet smör och mjöl, och slå det på honom en stund förr än han anrättas.
Franske kockar koka kål på detta sättet: de taga 2 à hufwuden Savoy-kål, skära bladen i strimlor, och lägga dem i en castrull eller soppkittel. Sedan slå de Sky derpå, at kåln blir tunn som en soppa, lägga peppar och salt dertil, och låga honom koka. Inemot, at han är kokad, lägga de råstade Franska brödskårpor deruti, och låte dem wäl mitonneras, då kåln är färdig.
