och winterförrådet åtgått, kunna de utelemnas såsom glömde, til dess åter köp blifwer. Imedlertid kan man förordna kakor, buddingar och dylikt i stället, som årstiden tillåter, och i alt taga sig noga til wara, för utomordenteliga utgifter. Sedan bör man se til, huru alt rätteligen anwändes, wardas och spisas ut, samt at ej samma rätter dageligen brukas, utan ständigt ombyte sker med god mat, i synnerhet för förnämt främmande. Til e., när rätter god mat fordras för 10 à 12 personer, medan winteren warar; så fokas til första ratten, en pärlgryns-soppa eller förfaren soppa, eller ocken dito med klimpar etc; til den andra, en 12 á 14 Markers oxbringa med eller utan sauce; den 3:dje blifwer fisk, hel frisk, men ej ihjelfrusen, emedan den är skämd och ankommen af förrutnelse; eller om ej tilgång är på frisk fifk, göres pastay af Cabeljau, hwilken är både smakeligare och rarare än mången färsk fiskratt; ja man kan med heder hafwa salt cabeljau, i stycken sönderskuren; äfwenwäl lax, stockfisk, sill och sill-pastay, etc. På detta sättet kan man hjelpa fig fram med salta fiskrätter, 2, 3 à 4 mål i weckan, och derimellan hafwa färsk fisk. Til 4:de rätten tages något af inlagda gröna saker, sasom turkiska bönor, eller stufwad sallad; hwilket göres godt, med en god grädd-sauce, sedan faltet ar urkokadt. Den 5:te rätten
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/554
Utseende