hur den ene icke är den andra i minsta måtton lik. Blårta namnen och caractererna uppå en mängd af rätter är det enda man med någon likhet kan igenkänna, men tilsättningarne af kryder och annan, jämte sielfwa tilredningssäten äro så wida ifrån hwarannan skilda, at den, som af dessa föreskrifter betarfwat sig betjena, blifwit stäld i en fullkomlig owiss- och osäkerhet, om hwilken Methode han med fördel kunnat följa.
Och som allmänheten således warit ringa eller alstintet tjent med dessa Föreskrifter, så har ock derifrån härledt, at man nästan tagit för afgjordt, och såsom en omöjelighet at efter Kok-Boken kunna tilreda en Rätt mat, som skall wara til heder och wälsmakelig.
Et sådan missnöje har äfwen icke aldeles warit utan grund; Jag måste för min del erkänna, at sedan
