16
— Man har således signalementet på tjufven? frågade Andrew Stuart?
— Till att börja med, så är det ingen tjuf, svarade Gauthier Ralph allvarligt.
— Hvad säger ni, är han ingen tjuf den der personen, som knipit åt sig femtiofem tusen pund i banknoter?
— Nej, svarade Ralph.
— Således bara en som är för mycket om sig, kanske? sade John Sullivan.
— »Morning Chronicle» försäkrar, att han är en gentleman.
Den som upplyste om detta var ingen annan än Phileas Fogg, som satt med hufvudet instucket i den tidning, han höll på att läsa. Phileas Fogg helsade nu sina umgängesbekanta, hvilka besvarade hans helsning.
Den tilldragelse, hvarom fråga var och som af alla tidningar i det Förenade konungariket ifrigt diskuterades, hade inträffat tre dagar förut, den 29 September. En bundt banknoter, utgörande den ofantliga summan femtiofem tusen pund hade bortstulits från den pulpet, hvilken sköttes af förste kassören i Englands bank.
Alla, som förundrade sig öfver att ett sådant tillgrepp kunnat ske så lätt, svarade bankdirektören Gauthier Ralph, att just i det ögonblicket var kassören sysselsatt med att införa en post på 3 shillings 6 pence och han kunde väl icke ha ögonen öfver allt heller.
Här bör anmärkas — och detta gör ifrågavarande faktum förklarligt — att denna beundransvärda inrättning, som kallas Bank of England, tyckes utomordentligt mycket bekymra sig om publikens värdighet. Inga vakter, inga tillsyningsmän, inga ståltrådsgaller! Guld, silfver, sedlar ligga exponerade, man kunde säga
