Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
167

den hedervärde Batulcar. Ni är inte mer japanes ni, än jag är apa.

— Åh, man kläder sig som man kan.

— Det är sannt. Är ni fransman?

— Ja, parisare från Paris.

— Nå, då kan ni väl göra grin?

— Jo jo men, svarade Passepartout, som blef arg öfver att höra sin nationalitet framkalla denna fråga; vi fransmän kunna nog göra grin, det är sannt, men icke så bra som amerikanarne.

— Riktigt, ja. Nå, om jag inte tager er till domestik, så kan jag taga er till clown. Ni känner ju till att i Frankrike bjuder man på utländska clowns och i utlandet på franska?

— Ja, gubevars!

— Är ni stark?

— Ja, isynnerhet när jag ätit dugtigt.

— Och ni kan sjunga?

— Ja, svarade Passepartout, som förr sjungit på några gatukonserter.

— Men kan ni sjunga med hufvudet nedåt, med en snurra i full gång på venstra vristen och en värja balanserande på den högra?

— Usch, ja! svarade Passepartout, som erinrade sig dessa »exercitier» från ungdomsåren.

— Ja, derpå hänger det, svarade den hedervärde Batulcar.

Engagement blef genast afslutet.

Således hade då Passepartout fått en anställning. Han var anstäld för att göra litet af hvarje i den ryktbara japanesiska truppen. Anställningen var just ej så smickrande, men om åtta dagar skulle han ju vara på väg till San Francisco.