Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173

Mr Fogg åhörde kallt denna berättelse, utan att säga ett ord; sedan gaf han sin betjent penningar på det han måtte kunna anskaffa sig mera lämpliga kläder. Efter en timme var också den hyggliga karlen tillbaka igen och då var näsan borta och vingarna likaså, och ingenting mera fanns qvar som erinrade om guden Tingous anhängare.

Paketångaren, som gjorde öfverfarten från Yokohama till San Francisco, hörde till »Pacific Mail Steam Company» och hade namnet General Grant. Det var en stor hjulångare om två tusen fem hundra tons, vackert bygd och hade en kraftig maskin, mycket snabbgående. General Grant hade tre master och kunde föra en stor segelarea, som betydligt underhjelpte ångkraften. Med tolf mil i timmen behöfde ångaren ej använda mer än tjugusex dagar för att passera Stilla Oceanen. Phileas Fogg var derför berättigad till den tron, att om han den 2 december vore i San Francisco skulle han den 10 vara i Newyork och den 20 i London — således skulle han ha vunnit några timmar innan den så afgörande 21 december inträdde.

Passagerarne ombord på ångaren voro mycket talrika, engelsmän, många amerikanare, en riktig emigration af kulis till Amerika, och ett antal officerare i indiska arméen, hvilka begagnade semestern för en tur kring jorden.

Under öfverfarten förekom ingen nautisk motighet. Paketångaren med sina kolossala hjul och sin segelmassa rullade obetydligt. Stilla Oceanen rättfärdigade fullkomligt sitt namn. Mr Fogg var lika lugn, lika litet meddelsam som vanligt. Hans unga följeslagerska kände sig allt mera dragen till denne man genom helt andra band än tacksamhetens, denna tystlåtna natur,